Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ensamhet, under tystnad, beslutsamma människor, vilka
hålla ut med en undanskymd verksamhet. Dessa söka i alla
ting det, som hos dem är att övervinna. De äro muntra, tåliga,
enkla, förakta de stora fåfängligheterna, men hava, av
segrarens ädelmod, undseende med de små. Dessa äro människor
med egna fester, egna arbetsdagar, egna sorgtider, vana vid
och säkra i att befalla, men, när det gäller, lika beredda att
lyda, i det ena som det andra lika stolta, alltid tjänande sin
egen sak: människor, som älska faror, befruktande, lyckliga
människor. Ty — hemligheten med ett liv, som giver frukt och
är rikt på njutning, ligger i att leva farligt. Byggen edra
städer invid Vesuv! Sänden edra skepp ut på outforskade hav!
Leven i krig med edra likar och eder själva! Varen rövare och
erövrare, medan ni ännu ej kunna vara härskare och ägare!
Äntligen skall det vaknande medvetandet utsträcka sin hand
efter vad detsamma tillkommer: det skall behärska och vilja äga.
Kulturframsteg kunna blott utgå från herremoralens
företrädare. Blott de till kropp och själ friska, de stolta, starka,
lyckliga, de äkta aristokraterna kunna en gång ur sig framalstra
den högre människotypen. Denna typ kräver med rätta offret
av hekatomber av andra, vilka för dess skull nedtryckas till
ofullständiga människor, till slavar och verktyg. I en kraftigare
tid än denna, som gnager på sig själv med sitt tvivel, skall den
förlossande människan med den stora kärleken och det stora
föraktet komma, den skapande andan, vars ensamhet folket
missuppfattar — såsom en flykt undan verkligheten, medan den
i själva verket betyder hennes försänkning och fördjupning i
verkligheten, på det att hon en gång, åter framträdande i ljuset,
må kunna genomföra förlossningen. Framtidens människa skall
frigöra från alla föregående ideal och från allt, vad därur
framvuxit : från den stora ledan, från viljan till intet, från nihilismen.
Hon är middagens och den stora avgörelsens klockslag, som
åter gör viljan fri och återger åt jorden dess mål och åt
människorna deras hopp. Hon är den antikrist och den antinihilist,
som besegrar Gud och intet — och som en gång måste komma.
Huru? Människan är en brygga och intet mål. Hon skall prisa
sig salig för sin middag och sin afton — såsom en väg till nya
morgonrodnader. Människan är något, som måste övervinnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
