Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
studier, med åsidosättande av sina materiella fördelar, och
ändå ej besjälas av annat än skolpojkens betygsstolthet,
no-vitiens lust att ligga över i en diskussion, mannens åtrå efter
ära. Bakom kunskapssträvandet ligger ofta partisträvandet.
Arbetarna visa i våra dagar ett intresse för åtskilliga teoretiska
frågor, vilket man icke finner i andra klasser, och det är ingen
skam för dem att detta intresse ofta står i samband med deras
klasskamp, icke heller kanske mer än mänskligt att deras
sympatier för uppslag och tankeriktningar rätt mycket bestämmas
av tanken på vad som kan främja deras sak.
Föroreningarna i en ideell känsla kunna hava en tvåfaldig
betydelse; ibland förgifta de rent av känslan, släcka allt ideellt
i den, ibland äro de rätt fördelaktiga surrogater, som göra sin
tjänst där icke det ideella intresset ensamt skulle vara starkt
nog — men förbli surrogater i alla fall och alltid värda att hålla
ett öga på.
Det rent intellektuella intresset är något sällsynt. Där det
är som mest renodlat kan det ibland få en stänk av skadeglädje.
Jag tänker därvid på diktare lika mycket som på forskare.
Diktaren sitter där med sitt klara, djupa öga, man ser däri just
den rena glädjen, det rena allvaret vid att blicka in i livet —
och så, i själva uppdagandets ögonblick, när författaren gör
en liten upptäckt, får tag i en liten mänsklig erbarmlighet, då
knipes blicken ihop till en vanlig rovfågel sblick, som med en
viss förtjusning genomborrar det stackars offret. Nietzsches
storslagna teoretiska hänsynslöshet skämmes just något genom
denna förorening. Hans kritiska blick var i det hela mera
riktad på de etiska och religiösa känslorna, mindre på de
estetiska, och minst på de logiska; hos konservativt anlagda
människor är förhållandet väl i allmänhet tvärtom.
Till föroreningarna komma så ensidigheterna — om man
icke, som rätt torde vara, anser varje ensidig begränsning som
en förorening, som gör känslan tarvligare. Den som är logiskt
finkänslig kan vara avtrubbad i andra avseenden, ha ringa
sympatisk styrka, eller intet estetiskt sinne o. s. v. Och här
möter en konflikt. Den ena idén tycks stå mot den andra,
intresset för det sanna kräver ett, det etiska intresset ett annat.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
