Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så mycket mera energisk strävan att göra den verkliga sanningen
till allmän egendom. Jag är böjd för att tro, att varje
berättigad inskränkning av sanningsmeddelandet skall kunna
motiveras också som en självinskränkning av den logiska känslan
— och kan den icke det, finns skäl att övertänka om icke
inskränkningen är obefogad.
Härmed är också antytt att den logiska känslan, utvecklad,
i sig upptar övriga ideella känslor. Det torde visa sig, att vi i
dem, i all synnerhet i deras högsta former, återfinna det
intellektuella livet.
* * *
SKEPSIS.
Är det blott det febersjuka
blodets tomma, grymma lek?
Eller är det alltets sanna
väsen, livets stora ve,
som, då alla sinnen domnat,
själen skärpta ögon se?
Ola Hansson i ”Nottumo”.
Vilken avgrund av skepsis ligger icke bakom Kants och
Fichtes tankeföljd? — ett tvivel utan botten, och för det vanliga
förståndet en galenskap. Tiden före dem hade också haft sin
skepsis, men endast en ofullgången. Man hade sorglöst
eliminerat ur världsformeln de faktorer, till vilka empirien icke
kunnat framtränga — men endast till skenet. Man hade
nämligen icke kraft nog att verkligen tänka bort de ifrågavarande
faktorerna, utan behöll dem ovetande med i räkningen, och
därför gick facit likväl ihop. Kant såg, att om ett och annat
av vad den föregående filosofien negerat, verkligen eliminerades,
skulle medvetandet icke vara tänkbart och vi själva icke vara
till. Han förde tvivlet fram till den punkt där det kastar sig
över vår egen tillvaro — och kastas tillbaka.
Begränsat och naivt i sin begränsning är tvivlet hos de
fleste, som kalla sig skeptici? Hur mycken trygghet och tro
bor det icke däri? Jorden rämnar icke under deras fötter,
upplöser sig icke, svinner icke undan för dem. De vila på sin
tillvaro så tryggt som ett barn sitter på marken. De äro lyckliga
i sin ovetenhet om, huru mycket tvivlet kan nå och förtära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
