Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
servatismen som uttryck för folkens olika väsen. Dess
politik fotar i nationens självbevarelsedrift gent emot
strävandena att utlämna den helt åt de allmänna tids- ock
kulturströmningarna. Mot liberalernas kosmopolitiska
personlighetsprincip ställa vi den nationella personlighetens.
Konservatismen framstår här som nationalism.
Fredrik den store angav en gång den religiösa toleransens
väsen så, att ”var och en får bliva salig efter sin fason”. Det
är detta vi konservativa vilja: att vårt folk skall i politiskt
avseende bliva saligt efter sin fason och icke efter andras —
och allra minst osaligt efter andras fason.
Förstår man nu, varför de konservativa i vårt land valt
ordet ”fosterländsk” på sin partisammanslutning? Man har
tolkat detta som en förhävelse, liksom om vi trodde oss
ensamma om att älska fosterlandet och önska dess lycka. Detta
är långt ifrån oss; vi veta allt för väl, att våra motståndare
just av kärlek till fosterlandet vilja bibringa det de idéer,
som de anse allena saliggörande. I ordet fosterländsk såsom
högerepitet ligger ett realt program: vi tycka oss vara
ensamma om att söka landets lycka på dess eget väsens
grund.
Det är samma motsats, som uppenbarat sig i senaste
tid kring slagordet ”nationell samling”. Jag fruktar, att
detta för våra motståndare är ett blott formellt begrepp: en
samling av nationen, likgiltigt var och hur. För oss betecknar
det något annat och mera: en samling på grundval av vårt
folks nationella fason.
För oss konservativa är det alltså icke nog med, att en
reform är ”tidsenlig”. Vi kunna icke erkänna tidsandan som
enda eller högsta lag. Vi vilja syna henne i sömmarna och
se om hon passar för våra egendomliga behov. Vårt folks
politiska kostym skall vara skuren icke efter främmande
mönster eller abstrakta schabloner, utan efter vårt folks
egen fason.
Det är detta, som är hemligheten i vårt ”förakt för
tidsandan”, vår ”kärlek till föråldrade idéer”, vår ”reaktion”
och allt annat vackert, som man säger om oss. Vi vilja det
ena göra och det andra icke låta. Vi veta, att nutidens ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
