Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utmaning. ”Svartepetter”! sade vi blott, och vi förstodo
varandra.
Instinkten bjöd oss prisgiva våra avlagda
klädespersedlar. Med ett lätt språng satte vi över den åt bäcken vettande
gärdesgården ocb ned i gyttjan. Den bar oss så till vida, att
vi verkligen kommo ur den. Sedan en kort språngmarsch
uppför backen, där vände vi oss om. All right!
”Svartepetter” hade ej kommit längre än dit, där vi hoppade över
gärdesgården. Nu vände han om till vår lägereld, vilken han
släckte under svordomar, om vilkas innebörd vi icke kunde
hava avvikande meningar. Vi voro högst spända på vad
som därefter skulle ske. Och det blev verklighet av vår mörkaste
aning. Den besten plockade helt lugnt upp strumpor och
skor, rockar och västar. Portören hängde han över axeln.
Och så begav han sig hem till sitt.
Det var en i högsta grad kritisk situation. Ville vi ha
igen våra kläder måste vi få dem ur ”Svartepetters” händer.
Men då finge vi troligen något annat på köpet. Ville vi slippa
detta andra, hade vi att spatsera hem genom östra Torns by
och — ett stycke genom staden. Vi voro inga snobbar, men
vi tänkte oss dock med ett visst obehag bondfolkets löjen och
smädelser och stadsbornas grimaser. Och till sist var det
kanske icke så säkert, att vi i våra hem skulle mottagas stort
bättre än hos ”Svartepetter”.
Vår ambition tvang oss gå till ”Svartepetter”. Det var
icke så alldeles utan att det fordrades en portion
dödsförakt för denna färd. ”Svartepetter” var något slags
ordningsman över Kungsmarken. Ryktet hade gjort honom till
en buse, en vildsint, elak karl, som, om han inte precis slog
ihjäl sina antagonister, dock kunde ganska betänkligt klappa
om dem. Vi väntade oss därför ovanligt mycket stryk såsom
pris för våra kläder. Men det fanns också i det stundande
äventyret något, som kittlade vår fåfänga. När vi vadade
över bäcken, kände vi oss rent av festligt stämda, något i stil
med ynglingarna i Dexippos’ här, som bekransade och sjungande
gingo mot döden och äran.
Vi gingo uppför backen längs gärdesgården, där kungsljus
i långa rader lyste oss fram på vår ärofulla stråt och bjärtröda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
