Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storknäbbsblommor gå vo oss glödande blickar. Fåren, som
betade vid vår väg, tittade upp, och gräset fick ligga
halv-tuggat i deras munnar, medan de länge följde oss med häpna
blickar.
Långt framför oss hade vi ”Svartepetter”. Vid ändan
av Kungsmarken gick han in genom grinden till en liten gård
och försvann. Med klappande hjärtan följde vi efter, kommo
in på gården och knackade på stugudörren. ”Stig på”, svarade
en kvinnlig röst innanför, och vi kommo in. På en stol lågo
våra tillhörigheter, och därbredvid stod ”Svartepetter”, mörk
i synen. Hans lilla dotter stod vid det långa matbordet och
neg så vänligt mot oss, och hennes mor sysslade med
mer-aftonsmaten. ”Svartepetter” öppnade genast sin eld emot oss
med ett tal, i våldsamhet och logisk skärpa erinrande om
Ciceros mot Catilina. Men det slutade icke våldsammare, än
att vi fingo högtidligen lova att aldrig mera tända eldar i
Kungsmarken. När denna akt var till ända, sade ”Svartepetters”
hustru: ”Nu ska harrana ente va lessna för de länger, udan va
nu så goa å ed litta smör å brö ä dreck litta mjölk.” Och i
den lyckliga känslan av att hjältemodigt hava trotsat faran
och nu så fullständigt undgått den, slogo vi oss ned i ett
ypperligt humör, åto stora präktiga smörgåsar av nybakat,
skånskt sur bröd och drucko mjölk, som i den härligaste arom
gav oss igen alla Kungsmarkens blommor. Och för att icke
för sin del störa aptiten, inlät sig ”Svartepetter” än en gång
på frågan om lägerelden, men i en mild, till vårt förstånd och
vår ”bildning” vädjande ton. Till slut blev han riktigt
gemytlig, berättade humoristiskt huru det såg ut, när han
överraskade oss, hur vi hoppade över gärdesgården som råbockar,
och han skrattade riktigt gott i sitt svarta skägg.
Denna högsinta humor rent av berusade oss. Vi blevo
uppsluppna och skrattade med i långa, trillande kaskader.
När vi reste oss för att tacka och gå, var det som vi stege upp
från ett hej dundrande dryckeslag, vi nästan höllo på att
vackla under intrycket av allt det oväntade, som inträffat
som genom makten av en trolldom. Till råga på allt tog den
lilla flickan fram och överlämnade åt oss såsom en gåva en
liten samling fågelägg, urblåsta och uppträdda på en tråd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
