Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försvann han, men från nästa kam syntes han åter. Vi kommo
honom allt närmare. Då vi nått honom tackade vi Gud, njöto
av dess friska grönska och tuggade som djur på dess saftiga
barr.
Han var verkligen levande. Hans rötter nådde tydligen
ned till grundvattnet, och öppet vatten låg nu inom
möjlighetens gräns. Han tronade på höjden av en sanddyn, och
inga plana fläckar hård mark syntes i närheten. Ett
underligt liv måste de föra dessa förnöjsamma tamarisker (Tamarix
elongata), som bada sina högst två meter höga, sega och
smidiga stammar och kvistar i solhettan, under det rötterna
dyka ned till okända djup för att likt häver tar suga upp
näring från grundvattnet till plantan, där hon som en näckros
simmar på sandhavets rörliga, böljande yta.
Blott att se på tamarisken var oss en njutning, och en
vällust var det att för en stund sträcka ut våra trötta,
förtorkade lemmar i hans tunna skugga. Här var olivkvisten,
som bådade att ökenhavet dock hade en gräns, det yttersta
skäret, som för de skeppsbrutna förrådde en närbelägen kust!
Jag tog en hel bukett av dessa barrliknande kvistar och
insöp sedan med välbehag deras friska doft. Mitt hopp var nu
starkare än någonsin, och med nytt mod fortsatte vi öster ut.
Dynerna hade nu blivit lägre än hittills: knappt tio
meter, och mellan ett par av dem funno vi två små glesa
kamisch-stånd (L asiagrostes splendens), på vilkas stjälkar vi
tuggade. Denna gång hade hoppet icke bedragit oss: klockan
halv 10 nådde vi ännu en tamarisk, och flera syntes öster ut.
Men nu voro våra krafter förlamade av dagshettan, och
vi dignade av maktlöshet i tamariskens skugga, där vi,
liksom föregående dag, grävde en grop i sanden och bäddade
ned oss nakna.
I hela nio timmar lågo vi som döda, och Ka sim förmådde
knappt ösa över mig ny frisk sand. Klockan 7 bröto vi upp
med stapplande steg i skymningen. Efter tre timmars marsch
tvärstannade Kasim åter och ropade ”tograk” (poppel)!
Något mörkt skymtade fram bakom ett par dyner, och där
växte mycket riktigt tre präktiga popplar
(Populusdiversi-folia) med saftiga löv. De äro dockså beska, att man icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
