Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärna biter i dem; men vi gnedo in huden med dem tills den
blev fuktig.
Alldeles uppgivna av trötthet, lågo vi sedan ett par
timmar innan vi företogo oss att närmare undersöka platsen.
Vid rötterna började vi med spaden gräva en brunn, men
hade bokstavligen icke kraft därtill: spaden slant och gled
ur våra händer. Sanden var knappt märkbart fuktig, och
det var nog långt till vattnet. Dock klängde vi oss alltjämt
fast vid hoppet och kravsade med händerna, men orkade ej
långt innan vi uppgåvo försöket.
I stället samlade vi ihop alla de torra grenar som lågo
spridda kring popplarna och gjorde upp en kolossal,
flammande eld, som spred sitt vilda sken kring dynkammarna.
På alla sidor trädde de nu ock fram ur mörkret likt hemska
vålnader.
Med denna signaleld ville vi dels varsko Islam, om han
ännu levde, vilket jag i hög grad betvivlade, dels ville vi
väcka uppmärksamhet åt öster, ifall händelsevis några
människor färdades fram på den väg som vi visste utmed
Khotan-darjas vänstra strand förenade Khotan med Ak-su.
Ändamålet var alltså viktigt, och elden underhölls med förtvivlans
mod i två timmar. Sedan fick den falna av sig själv.
Kasim brynte en skiva av fårets feta svans, som han
med stor ansträngning lyckades förtära; för mig gick det icke
bättre med hummern. Eesterna av ”provianten”
kvarläm-nades, då vi icke i onödan ville tynga oss därmed; men den
tomma chokoladburken medtog jag, ty ur den skulle jag
dricka av Khotan-darjas vatten! Därpå sovo vi gott
vid glöden, som dämpade nattkylan.
Den 4 maj. Klockan 3 rörde vi på oss, bröto upp
klockan 4, samt gingo med domnande krafter och sviktande ben
och med otaliga avbrott till klockan 9. Här gapade åter
ökenhavet framför oss och tycktes med skadeglädje blott avvakta
det ögonblick då det skulle få sluka oss.
De tre popplarna följdes icke av några andra, och
tamariskerna stodo så glest, att de knappt syntes från varandra.
Vårt mod förstämdes i hög grad, ty vi fruktade att vi blott
passerat en insänkning, som snart åter skulle efterföljas av
14. — Nationallitteratur. XXX.
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
