- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 30, Essayister och vetenskapsmän. Finländska författare från 1900-talets början /
233

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.o***. , .....................................................-g*

sma smala horn i detta väderstreck och spred ett matt,
blå-blekt sken över den tysta nejden.

Med fasta steg och stödd på spadskaftet gick jag i rak
linje åt detta håll, oemotståndligt som jag varit förd av en
osynlig band. Men ibland överfölls jag av en förrädisk
sömnlust och vilade. Pulsen var mycket svag och kunde
knappast märkas, och jag måste uppbjuda hela min viljekraft
för att icke somna. Jag fruktade nu, att den sömnen skulle
bli så djup, att jag icke skulle vakna mer.

Medan jag gick hade jag blicken stadigt fäst på månen,
väntande att under honom få se en silverstrimma i flodens
vatten. Men intet syntes, och i öster försvann nejden i en
kall nattdimma.

Efter två och en halv kilometers vandring urskiljer jag
dock andra strandens mörka skogslinje. Den blir allt
tydligare. Där står ett tätt snår av buskar och vass, och en halvt
kullfallen poppel ligger lutad över en fördjupning i
flodbädden. Jag hade icke många steg till stranden då en and,
pilsnabb och förskräckt, med visslande vingslag flyger upp. Jag
hör ett plaskande ljud, och i nästa ögonblick står jag vid
randen av en liten knappt 20 meter lång göl med friskt, kallt,
härligt vatten!

*



Det vore fåfängt att söka skildra de känslor som nu
överväldigade mig. Men vad jag först tänkte på innan jag
drack, kan läsaren själv räkna ut. Därpå undersökte jag
min puls, som gjorde 49 slag. Sedan tog jag upp bleckburken
ur fickan, fyllde den och drack, och hur den drycken
smakade, kan ingen tänka sig som icke varit nära att dö av törst.
Jag förde bägaren lugnt, helt lugnt till läpparna och drack,
drack, drack. Vilken vällust, vilken njutning! Aldrig har
det ädlaste vin, den gudomligaste nektar smakat bättre.
Hoppet hade icke bedragit mig: min lyckliga stjärna
strålade alltjämt lika klar som förut.

Jag tror mig icke överdriva, om jag säger, att jag under
loppet av tio minuter drack tre liter. Bleckburken rymde ej
fullt ett vanligt dricksglas, och jag tömde den tjuguen gånger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/30/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free