Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå ensam, dricka och sedan komma tillbaka till honom med
vatten; han skulle eljes dö där han låg.
Nu tog jag hånd om spaden. Skaftet skulle tjänstgöra
som stav och vapen, men järnbladet hängde jag på en över
skogsstigen lutande gren, för att sedan lätt återfinna den
punkt där vi nått skogen. Jag hoppades nämligen nu åter,
att vi framdeles skulle kunna rädda de förlorade sakerna,
om vi från denna punkt ginge rakt åt väster. De tre männen
höll jag däremot för döda.
I östlig riktning genomvandrade jag skogen; det var
trassligt nog. Ett par gånger var jag nära att fastna i
taggiga snår, rev sönder mina kläder och fick repor på händerna.
På stubbar och kullfallna stammar vilade jag ideligen och
kände mig mördande trött. Det skymde och blev mörkt,
och endast med stor ansträngning lyckades jag hålla mig vaken.
Så tog skogen med ens slut, som den varit avskuren
med eld, och i öster utbredde sig en oöverskådlig slätt, jämn
som ett golv och bestående av hårt packad sand och lera.
Som den låg ungefär 2 meter under skogsmarkens plan och
saknade varje spår av dyner, förstod jag genast, att den icke
kunde vara något annat än Khotan-darjas flodbädd.
Jag fick bekräftelse därpå då jag fann en och annan
förtorkad poppelstam eller gren, som blott till hälften stack
upp ur marken, samt fåror med skarpa, fotshöga kanter,
som tydligen blivit modellerade av rinnande vatten. Men
sanden var lika torr som på öknens dyner, bädden låg tom
och väntade på sommarfloden från bergen!
Jag trodde dock icke, att jag var dömd att omkomma
i själva flodbädden, kom att tänka på Jarkent-darjas
benägenhet att vandra öster ut och på den gamla flodbädd vi passerat
innan vi nådde skogen. Kanske förhållandet även här vore
detsamma, och kanske även denna flods vattenmassor
företrädesvis smöge sig utmed högra stranden, där jag alltså
kunde vänta att finna de djupaste ställena i bädden. Jag
beslöt därför korsa den innan jag gav allt förlorat.
Nu gick jag emellertid rakt mot sydost. Varför icke
mot öster, såsom alltid hittills? Jag vet det icke. Måhända
var det månen som hypnotiserade mig, ty han lyste med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
