Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det första, som bestämde honom, var den fornkristna
övertygelsen om överhetens, det är, den mödosamt uppbyggda
rättsordningens omätliga sedliga värde, såsom trygghetens och
frihetens nödtorftiga värn. Detta är en tidsenlig predikan.
Våra dagars omvälvningar förkunna rättsordningens helgd med
fruktansvärt och våldsamt eftertryck. Vi se det ogräs av
brott och sedlig förslappning, som skjuter hastigt upp ur
rämnorna, när den rättsliga ordningen skakats och rubbats.
Först när det är för sent, när frihetens jubel efterträtts av
godtycke och blodigt förtryck, märker man, vad
samhällsordningen trots sina skröpligheter och de oförrätter, som
ropat på förbättring, varit och är den enskildes och det helas
väl. Detta såg Luther klarare än många i sin samtid.
Vidare var det för Luther en helig angelägenhet att hålla
evangelium rent och obemängt från världsliga maktmedel.
Vare sig furstar eller undersåtar ville tjäna evangelium med
yttre våld, var detta för Luther en styggelse. Han satte sin
förtröstan allenast till ordet och såg i böndernas tilltag en
olycklig sammanblandning av världsligt och andligt. Vad
Melanchton yttrade i sitt liktal om Luther, att han med
kyrkliga angelägenheter aldrig förband några konstgrepp till
förökande av sin eller de sinas makt, det gäller isynnerhet
allt vad yttre våld heter. Evangelium måste hållas rent,
kosta vad det kosta ville. Naturlig medkänsla och lågande
harm fick dock icke förvandla evangelium, själens eviga tröst
och frälsning, till ett för tillfället aldrig så verksamt och med
hänförelse omfattat budord.
Det allra viktigaste i Luthers hållning till den sociala
revolutionen ligger däri, att han strängt skilde social nöd och
själanöd. Såsom nyss blivit sagt, kunna vi icke genomföra
denna skillnad på samma sätt som Luther. Socialt och religiöst
gripa in i vartannat närmare och närgångnare, än han menade.
Men kanske behövdes hans avhuggna betraktelse för att hålla
själva principen klar: ”Vad hjälper det en människa, om hon
vinner hela världen, men förlorar sin själ.” Det är icke blott
en samhällelig utan även en kristlig uppgift att i samfundets
sociala och ekonomiska inrättning i möjligaste mån förverkliga
rättfärdighetens och kärlekens krav, dock i det vakna med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
