Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:" ■ 1 11... 1 ... 1 “ 1 "■ “ " "■ .......................
Bengt Lidfoess
formiga utväxter leva bakterierna, varvid de upptaga och
förarbeta luftens kväve till äggviteartade föreningar, som de
avstå åt lupinen, vilken i sin ordning förser dem med socker,
som den med ljusets tillhjälp bildat i de gröna bladcellerna.
Man har beräknat att ett hektar lupiner på detta sätt kunna
årligen förarbeta 200 kg av luftens kväve, och det är då ej
underligt att man även gjort försök att med kulturer av dessa
bakterier (s. k. nitragin) ersätta den relativt dyrbara
kvävegödningen medelst salpeter. Att dessa försök ännu ej krönts
med någon större framgång i praktiken torde i främsta rummet
bero därpå, att enligt vad nyare undersökningar givit vid
handen de olika ärtväxterna (lupin, ärta, klöver o. s. v.) var för
sig kräva sin särskilda bakterieform, om någon samlevnad skall
komma till stånd, en omständighet som naturligtvis är av största
betydelse vid användningen av konstgjorda nitraginpreparat.
Man har på senare tiden upptäckt, att det i jorden även
finnes andra bakterier, som ha samma förmåga att upptaga
luftens kväve — all jord innehåller större eller mindre mängder
luft —, exempelvis den av ryssen Winogradsky närmare
studerade Clostridium, som efter den berömde Pasteur benämnts
Clostridium Pasteurianum. Denna underliga bakterie avviker
även i ett annat hänseende från de andra växterna, vilkas
stora flertal, de må nu vara giöna eller icke-gröna, alla liksom
djuren behöva syrgas för att andas, och på ganska kort tid
dö bort, om de inspärras i syrefri luft. Clostridium äger nu icke
blott förmågan att leva utan syrgas, utan syret är för denna
märkliga varelse ett dödligt gift, ungefär som klorgas eller
svavelsyrlighet för oss. I fria naturen kan Clostridium därför
endast leva för den händelse andra syrgasförbrukande
organismer finnas i dess omedelbara närhet, och i åkerjorden, där
Clostridium lever, finner man den också regelbundet i sällskap
med två bakteriearter som andas normalt och som genom att
för egen räkning förbruka de i jorden befintliga syrgasmängderna
skydda Clostridium mot syrets skadliga inverkan. Huruvida
man här har att göra med fall av verklig inbördes hjälp är
måhända tvivelaktigt, det hela är kanske närmast att jämföra
med de ljusskygga lundväxternas trivsel under bokarnas
ljusfångande lövvalv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
