Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samtalet höll på att förlora sig in på kvinnofrågan, varför
jag tog upp den tappade tråden med ett referat över Nägelis
då nyss utkomna postuma arbete ”Die oligodynamischen
Einwirkungen”. Jag berättade huru Nägeli trott sig finna,
att sublimatlösningar, som förtunnats därhän, att blott en
molekyl sublimat komme på varje liter vatten, dock inverkade
dödande på alger, och i samband därmed berörde jag Nägelis
förklaring: att vattnets egenskaper blivit förändrade genom
sublimatet o. s. v. Strindberg lyssnade med synbart intresse,
men då jag kom till den avgörande punkten — att nämligen
algernas bortdöende helt enkelt berott på det destillerade
vattnets kopparhalt, klippte han av:
— Nej, jag vill inte höra mer! Eubba inte mina cirklar!
Den teorien passar för mina ändamål, och jag vill inte ha den
förstörd. Vänta bara, det kommer, det kommer!
Och några månader senare kom det verkligen också:
kapitlet om ”ancestrala energier” i Antibarbarus är just den
tanke, som utlöstes i Strindbergs hjärna genom referatet över
det Nägeliska arbetet. —
En dag då Strindberg återvände från sin vanliga
morgonpromenad i skogsdungarna kring Friedrichshagen, såg han mer
än vanligt betydelsefull ut. Han tog fram ett stycke indigo,
som han köpt i Friedrichshagens diversehandel, höll upp det
mot dagern och yttrade:
— Ser du kopparglasen? Är det icke sällsamt? Jag har
säkra utsikter att med det snaraste kunna avslöja indigon som
ett kopparderivat!
Jag hade vis-å-vis Strindbergs naturvetenskapliga teorier
redan länge höjt mig till den Horatianska ståndpunkten nil
admirari och tog därför den nya hypotesen med lugn. För
att emellertid ge min invändning en form, som möjligen skulle
kunna ingripa i Strindbergs tankemekanism, yttrade jag, att
kopparglansen ju var omisskännlig, men erinrade om att indigon
producerades av en växt, att koppar föreningar i regeln voro
ytterst starka gift för växterna och att det då vore
märkvärdigt ...
— Stopp, avbröt Strindberg och drog mig in i sitt rum,
där en fruktansvärd svavelstank vittnade om att laboratio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
