- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 30, Essayister och vetenskapsmän. Finländska författare från 1900-talets början /
274

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nerna fortgingo oförtrutet. Se här, läs! Vad säga böckerna:
indigon bildas vid en jäsningsprocess! Den är en patologisk
produkt! Ett gift naturligtvis, kanske en anorganisk ptomain!
Se, allt stämmer — allt!

På laborationsbordet lågo ett par porslinsskärvor med
rester av halvförbränt svavel. Strindberg pekade på skärvorna
och sade:

— I morgon insändes detta till professorerna i Berlin.
De få ej ha en aning om vad det är, de få endast order att
pröva på kol. Och då vore det väl själva fan, om inte svavlet
snart skulle ha skådat sin ändalykt som element.

I järnvägskupén på färden till Berlin dök indigon åter upp.
Jag påpekade indigons syntes av amidokanelsyra o. s. v. och
sökte på baksidan av min biljett framställa förhållandena
grafiskt. Det visade sig emellertid att hela den moderna
strukturkemien var Strindberg en terra incognita — han tycktes,
över huvud taget, knappast ha en aning om vad man i kemien
menar med en rationell formel. Jag valde ättiksyran, ritade
upp atomerna och deras värden så gott sig göra lät och använde
all min pedagogiska vältalighet för att klargöra ättiksyrans
rationella formel.

Strindberg lyssnade med en misstrogen uppsyn; så skådade
han ut genom kupéfönstret med en blick, som såge han ofödda
världar öppna sig i fjärran. Men då tåget brusade in på
Schle-sischer Bahnhof, log han sitt egendomligaste leende och sade:

— Nej gosse, det duger inte. Allt det där du har ritat om
atomerna är metafysik och spetsfundigheter som inte få grumla
min hjärna. Jag förstår det inte, och jag vill inte förstå det.

Det var mitt sista samtal med Strindberg om
naturvetenskapen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/30/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free