Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och modig, kritisk och full med hänförelse på en gång. Som
han blott fruktar två saker, löjlighet och tråkighet, så reser
han inte gärna, ej ens till landsorten, och han trives i sin stad,
den skönaste och friaste i världen, därför att den är gjord av
parisarna själva och så stor, så välskött, så vacker, att ej ens
en million främlingar och landsortsbor kunna göra den otrevlig.
Om man också i Paris endast tillber det franska snillet och
den franska skönheten, så har man dock där hänsynslösare
än på något annat ställe i landet offrat gods och blod för
Frankrike. Vi parisare älska ej flandrisk måttlöshet eller
gascogniskt skrävel, vi ha den blygsamheten att dölja vår
äkta rörelse med ett skratt eller ett skämt. Låt Madridbon
tycka mest om sina tjurfäktningar, Londonbon om sina
hundar, stockholmarna om sin punsch, vi parisare instämma
med den, som påstod, att vi mest älska ’tavlor, blommor och
kvinnor’.” Nå, är hon då så märkvärdig, denna parisiska,
hon lär ju ha uppnäsa? Kvinnan blir som mannen vill ha
henne. Parisarna ha velat ha en litet om målning, i mycket
om en blomma påminnande varelse, som var alltigenom kvinna,
och så har i alla klasser ett större antal kvinnor än annorstädes
format sig. Uppoffrande mödrar, drivna kassörskor, praktiska,
arbetsamma och sparsamma husmödrar, allt detta finns det
gott om i den franska huvudstaden, och man får väl gå till
det gamla Grekland och Japan för att finna så psykologiskt
och fysiologiskt skolade vackra hetärer som i Paris, och Taine
har blott till en del rätt i sitt elaka, mycket överdrivna
yttrande i Vie et opinions de M. Graindorge: ”Butikägerska,
världsdam och kokott, det är fransyskans tre yrken. Där äro
de ypperliga, och bara i dessa.”
Det kvinnliga sätter sin prägel på Paris och ger färg åt
stadsbilden, och både gatsoparen och ministern vända litet
på huvudet, då en ovanligt näpen midinette med sin pappask,
barhuvad och i slät svart klänning, med drottninglik, d. v. s.
kvinnlig, självmedvetenhet skrider förbi. Och den raggigaste
anarkistföreläsare småler under sin originella mot luggen
borstade huvudbonad, då någon stilfull Venusprästinna med
diamantspännen på skorna, i en spetsklänning och med ett
500 francs’ hattkonstverk på det ondulerade håret glider fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
