Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag låg och skrattade för mig själv, av ett otroligt välbehag,
och kände det som om Gud Fader lagt hela mänskligheten i
en liten pillerdosa framför mig på kanten av en bottenlös
brunn och sagt: ”Du får knäppa den där asken, min son, om
det roar dig.” Och jag kände att jag hade knäppt den. Den var
i brunnen, den var borta, och jag gick allena vidare genom
en skön värld, där passaden blåste kring min nacke och teet
väntade kl. 7.
Dock var jag redan tidigare uppe. Det var söndagsmorgon,
det var ljus helg över havet och så konstifikt ljuvligt att jag
velat slå en stor hammare i skallen på en oskyldig, för att på
något sätt expandera.
Då skedde igen ett litet mirakel: den första flygfisken
spratt upp om babord. Detta enkla fenomen var en verklig
händelse. Ty när man stirrar över oceanen, ligger den för en
såsom en massiv inkarnation av det oorganiska. Dess
ovanskikt lever, men det är vattenmolekylernas Idnetiska liv,
oförgänglighetens kyliga pulsar. Och så, medan man sjunker
i detta och följer vindens riv med den tunga vätskan, springer
där plötsligt ut en tingest, en spänstig blank liten varelse som
gör en fri bukt över vattnet, dyker in, hoppar ut än en gång
och försvinner långt borta.
Hela den rika förgängligheten stiger med detta sändebud
på en gång ur djupet. Oceanen får med ens sin glömda rang
av enormt akvarium, ”det bäst försedda av nutidens samtliga”.
Flygfiskens slag över vattnet äro högeligen estetiska.
Man skulle ha ett illusoriskt intryck av fågelglid, om inte bakom
de långa bröstvingarna bukfenornas par spärrade. Det är
snarare, med förlov sagt, något av mikro-Farman uti detta,
ett slags biplan-modell som dras upp med kautschuksnöre och
klanderfritt exekverar sina modiga 100 meter. Merendels göra
flygfiskarna icke höga paraboliska bågar, såsom man kunde
tro, utan helt flacka kurvor som förvåna genom sin längd och
även genom sin ögonblickliga upprepning flera gånger efter
varandra. Som prima flatstenar studsa de bort över vattnet,
och blänk på blänk låter en räkna hoppen.
Fram på förmiddagen sökte sig en över fartyget, i stället
för att vänta några sekunder, stötte mot en båt och föll i däck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
