Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var ett ovanligt stort exemplar, 42 cm. från nosen till
stjärtfenans spets. Bröstfenans längd var 26 cm. Fenhuden
är särdeles tunn, klar ock elastisk, en av de mest eteriska
djurhinnor man väl kan få se. Den stackars förstlingen, som
av stöten var avdomnad, dräptes skonsamt och omhändertogs
av en entusiastisk kodakherre, som önskade knäppa den i
flykten. För detta ändamål hängde han den vid
promenaddäckets tak i svart silkesgarn. Men varje gång han var färdig
att knäppa, dunsade den tunga piscis i golvet. Den flög som
f-n, men orätt. Efter fyra upprepningar tillgrep han ett bastant
snöre, som nu naturligtvis kom med på bilden och fordrade
skicklig retusch.
Betad av alla motgångar gick han sin väg och lämnade
fisken att dingla på anletshöjd, med dess häpna sillögon stelt
gloende mot universum, sakta pendlande för vind och rullning.
Vad jag nu motsåg, skedde inom fem minuter. Där kom en tant
skridande. Innan någon hann säga hoj hade hon piscis i
ansiktet. Hon ropade högljutt på Gud och det blev en lång
uppgörelse som slutade med att den tillkallade kodakherrn måste
bli hennes stol- och bok- och shawl-slav för tiotals breddgrader
framåt.
Mot aftonen fingo vi fåglar i kölvattnet. Afrikas
fastland låg här blott 35 å 40 km. ifrån oss. Det var svalor, livliga
rostbruna klippare med en ljusare strimma över vingen och
ett brett vitt band runt bakkroppen. Först voro de två, snart
tolv och nästa morgon över 100. Men våra bortkastade smulor
äro nog inte heller att förakta. Nästan hela dagen småregnar
det matrester från de olika klassernas pantry’s.
I skymningen frågade jag en matros när dessa oförtrutna
varelser tänkte kila i land. ”0”, svarade han, ”det göra de
icke. När det mörknar komma de ombord och krypa vanligen
ihop på något segeltak och i gryningen flyga de ut igen.”
Ganska riktigt, matrosen letade om en stund rätt på deras
gömsle. De lågo på förbackens soltält ute vid kanten i en tät
rad, som leksaker på en butikhylla. En enda liten stackare
hade flugit rätt in i röksalongens marmorglans. Då den sirlige
whiskystewarden tog upp den och vänligen ville ge den
sodavatten, högg den efter fingrarna på honom så att han svor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
