Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det första regementet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hären gick fri - och nog tänker jag
Den aftvår väl skymfen en vacker dag,
För den skull höfves ej sucka;
Fulltaliga sluta sig leden med hot,
Blott ett regemente - det första till fot -
Har lämnat i linien en lucka.
Den sorgliga natten det vägrat att gå,
Men lydt sin chef, efter löfte att få
Reträtten ensamt betäcka.
Då fienden se’n kom i hack och häl,
Det bjöd med ett hurra de sina farväl
Och gick så löst på de fräcka.
Det slogs som förtvifladt, refs upp och föll,
Och än på slutet det platsen behöll,
Själf spridande död och förfäran;
Ibland regementen det första förvisst,
Förty att just det vid reträtten var sist,
Och sist på sin egen begäran.
Sof sött, sof sött i den purprade snön,
Du hjälteskara! Fast marken blir grön,
Ej blodspåret därför försvinner:
Det glöder i rosen, som grafvarne klä’r,
Hos Nordens förenade ynglingahär
På flammande kinder det brinner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
