Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Masaniellos Tarantella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bäst i mina sorgsna tankar jag stod sänkt, – hvad hände då?
Först mitt namn jag hörde ropas – doft ett tordön ljöd därpå,
Och ur kraterns svalg i blinken ljungeldsnabb steg upp en mö,
För min blick i ringdans svängde berg och skyar, land och sjö.
Stolt hon syntes som en drottning ifrån hjässa och till häl,
Men i ögonvrån satt skalken, log förtrolig folkets själ.
Det var hon, var tarantellan, här ej sedd på långa år:
Det var hennes mörka öga, det var hennes lösta hår!
Öfver hennes panna röda fiskarmössan satt på sned,
Hennes uppsyn, vild och lustig, syntes nu tillika vred.
Hotfullt spände hon i sidan muskelstark och naken arm,
Och stiletten, blanke hämnarn, doldes tätt vid hennes barm.
Masaniello, så hon sade, tror du ej jag vet din nöd?
Masaniello, folket sörjer utan frihet, utan bröd.
Stackars mina bruna gossar, omildt trycker oket er!
Stackars mina mörka flickor, ingen dans och glädje mer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
