| 271 |
Ja, du fick rätt! Jag sett i spillror flyga
Det land, som varit min gudomlighet.
Om än jag vågar med en dödskrans smyga
Till franska ärans graf -- förlåt mig det!
Med motbevis som svärdshugg tunga, dryga,
Du mitt förstånd till andra sidan slet,
Men hjärtat ej du mäktat öfvertyga,
Det stackars hjärtat, som så litet vet.
Vingskjutne örn, vid dina fjädrars susning
Här samma hjärta bäfvat af förtjusning
Och ber nu blott att dela få din skam!
Min plats är ej där segerlyckan skiner,
Jag stannar kvar hos svärtade ruiner
Att gråta ut vid stympad pelarstam.
