| 25 |
Att gunga i mattan, som sväfvar bland
Platanerna
Och suga till svalka mot törstens brand
Bananerna
Och slippa att tänka på stort och smått,
Med riktad blick
På hafvet, som drömmer, oändligt blått,
Kring Martinique;
Att sakta bli vaggad vid hvarje fläkt
I blomsterdoft
Och ha blott ringa bekymmer för dräkt
I luftigt loft,
Men låta, när dagen är alltför varm,
Från hinder fri,
Lustvandra omkring på min nakna barm
Min kolibri;
| 26 |
Och sist, af tillvarelsens möda matt,
Till sängs bli bragt,
Att blunda och domna en tropisk natt
Vid stjärneprakt --
Det är nu det enda jag kan och vill,
Min lefnads rön!
Jag hinner ej annat än vara till
Och vara skön!
