| 268 |
Bestå ett blodigt rus åt klingans spets,
Så törstar den allt framgent i sin skida,
Och segrarn jämt skall måttan öfverskrida
I drycken, som af slagnes gråt beredts.
Osynlig i eröfrarns kämpakrets
Står Nemesis och skrifver vid hans sida
Upp hammarslagen, som i bojor smida
Ett härjadt Strassburg, ett förhungradt Metz.
Far fort, du starke, att så draketänder!
I nattens mörker skall du känna händer
Kring dolken trefva vid din hufvudgärd.
På lagrar sömnlös intill morgonväkten,
Du hör dem kvida, de ofödda släkten,
Som du antvardat under hämndens svärd!
