| 245 |
En dunkel drift till berget sångarn drager:
Det gnyr och sorlar ur dess dolda celler,
På fyra stolpar klyftans hvalf sig ställer
Och mörkret byter sig i snöhvit dager.
Han ser fru Venus, skimrande och fager.
Med blåa ådror hvita barmen sväller.
I gyllne hornet hon en trolldryck häller,
Som grumlar minnet, sångens ro förtager.
Den sköna nigande kredensar drycken,
Och hästfot skrapar under pärleskruden --
Då springer harpan skrällande i stycken.
Hvar natt är sångarn se’n i Blocksberg buden:
På sina stolpar Venustemplet stiger,
Och bägarn blänker -- strängaspelet tiger.
