| 145 |
(Sorrento.)
Gode sjöman, vid vindarnes lekande lopp
Skjut ut snäckan till hafs, hissa seglet i topp!
Låt mig slippa att se
Sista skymten af land
Med de lunder, som le
Bjärt i morgonens brand!
Ut med blixtrande årblad att bryta
Hvarje grönskande hägring af flyende strand,
Som gycklar på speglande yta!
Där en regnbåge målar det daggiga berg,
Står ett tjusande hem, hvitt i skinande färg.
Som en lefvande skylt
Linda rosor dess port,
Och af sydsol förgylldt
Skjuter fruktträdet fort,
Medan springbrunnen sorlar en saga,
Och ur droppande grottor, som hafvet har gjort,
En sörjande Circe hörs klaga ...
| 146 |
Håll din hand som ett synrör för spanande blick,
Gode sjöman, och säg hvad i sikte du fick!
Stöder ingen sin arm
Emot bröstvärnets vall?
Häfves icke en barm
Under kors af korall?
Ser du ej ett par pärlor, som halka
Under dröjande färd ned i dyningens svall
Att brunhylta kinder ge svalka?
Nej, jag vet hvad du ser! Öfver blånande bukt
Böjer trädet en gren, tung af glödande frukt.
Midt i yppig natur,
Där det slagit sin rot,
Det från bröstvärnets mur
Sträckes hafvet emot ...
Hvem får vinsten af alla dess vårar?
Ned i svallet det skakar de gyllene klot --
Har icke ett träd sina tårar?
