Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Profetens ättling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att vittna hvar Alger, det gamla, stod,
Finns snart ej mer än Kasbah’s gråa lämning.
Då skall den stiga ur fördärfvets flod,
En öde klippspets i en öfversvämning.
Så klagar i den mörke mannens håg
Den sorg, som hafvets åsyn har förstorat,
Då blicken dröjer vid den fria våg,
Det faders-arf, som nu hans folk förlorat.
I timmar sonen af Profetens ätt
Kan stirra utåt sjön, där böljor välta.
Han glömmer hungern – han har köpt sig rätt
Att bära högt sitt hufvud och att svälta.
En gång för namnets skull, så är det sagdt,
För hans behof eröfrarn velat vaka,
Men vid hans kalla, tigande förakt
Den sträckta hjälparhanden drogs tillbaka.
Han tarfvar intet. När han själf det vill,
Ett paradis han bygger upp ur gruset.
Strax utom parken, gränden närmst intill,
Den tända pipan bjuds på kaffehuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
