Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I San Lorenzo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så letar barnet efter bjärta stenar,
Som locka gnistrande bland stigens grus,
Och än i solnedgången sig försenar
Uppå sin hemväg till sin faders hus.
Han vittnade att konsten aldrig bringat
Till ro hans andes längtande begär;
Att kval, som han i marmorns lugn betvingat,
Afskuddat stenen, nu då kväll var när.
Ej mera tankens höga alp-orkaner
Han tystade med mejselns djärfva slag,
Men lade ned upproriska titaner
För Den, som råder öfver natt och dag.
O hvad är konsten, då dess aldra störste
Fann den så tom, så full af brist och svek,
Och dömde ödmjuk inför Lifvets Förste
Så värdelös sin egen skaparlek?
Det skönaste i bild, som jorden äger,
Från dessa Medicéers sarkofag
Se’n dess förkunnar konstens största seger
Tillika med dess största nederlag;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
