Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poesiens vandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon styrde vandringen till nödens hålor
På trappafsatser nedåt droppstenshvalf,
Och guldsandaln kring hennes fina sålor
Vid fjäten klibbade – af köld hon skalf.
Hon kom, hon såg – där steg ur nattens gömmen
Ett rossligt sorl som af en gyttjig flod.
För synerna ur hungerns herradömen
Med sina däfna rosor stum hon stod.
Mot korgen magra händer vildt sig sträckte,
Men föll på blomstren skenet från ett bloss,
Ett hånskratt ljöd, som sångens mö förskräckte:
Hon bringar blommor – blommor blott – åt oss!
Hon flydde hemåt före hanegället
Med örat ännu fullt af hesa skrik.
Kaskaden lekte väl på gamla stället,
Men nöjets värld var icke mer sig lik.
De sälla vaknade ur ljusa drömmar
Och hälsade: välkommen, hulda mö!
Ack, sinat hade läppens välljudsströmmar
Och inga rosor hade hon att strö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
