| 127 |
Din stämma är det ljud jag hör,
Då dagens sorl försvinner,
Då flärdens anspann fjärran kör
Från dörr med murgrön ofvanför,
Där Arno sakta rinner.
Din stämma är på ökenstig
Den hälsning palmen fläktat,
Är källans ljufva: kom till mig!
Då vandrarns läppar närma sig --
Hans, som af törst försmäktat.
Din stämma drar ett klangrikt band
Omkring den lilla härden.
Här är min kärlek, här mitt land!
I luften en melodisk rand
För mig begränsar världen.
Din stämma är mitt språk i Nord,
Med sång i djupa dalar.
Dess ande sitter vid mitt bord
Och hviskar underbara ord
Så ofta som Du talar.
