| 161 |
En bur af amoriner full!
Hvem är som så grymt dem sårar?
De snyfta och torka med lockar af gull
Fallfärdiga barnatårar.
De sitta och huka och titta fram
Emellan burens käppar,
De skälfva och sucka, stackars små lam,
De huttra med rosiga läppar.
Hör på den lille, hur frusen och arm
Han ber genom burens stängsel:
Jag vill ej bli fri, men jag vill till din barm,
Jag vill endast byta fängsel!
