| 136 |
De svarta männen med sin snabba gång,
Med ögonhål i nerfälld kapuchong,
Den ena lik den andra,
Med sluten sjukbår genom vimlet vandra.
Misericordia! en hviskning far,
Och hälsande man sig åt sidan drar,
Ja, själf den fina sprätten
Gör som en åtbörd upp mot hattens brätten.
Han är ju eljest sparsam på respekt;
Men under denna svarta mask och dräkt
Kanhända göms en hertig,
Som är en stund incognito barmhärtig.
Misericordia är, som man vet,
En orden byggd på kristlig jämlikhet.
Förklädda i en skara
Båd’ furste och facchino kunna vara.
| 137 |
En hvar sin nummer har. I årets rund
Slår också hvar och ens tjänstgöringsstund;
Då tjänar man de sjuka
Och är blott människa, om också duca.
Ett samfund med ett ädelt ändamål!
I all sin skönhet dock en blott symbol,
En vink om andra tider,
Som mänskligheten väntar, hvad det lider,
Då fritt man tjänar, efter öppet val,
Barmhärtig utom tur och ordningstal,
Då en är lik en annan,
En broder -- äfven utan mask för pannan.
