| 19 |
Vi lyssnat till månget ord af gull:
Det sköna finns till för sin egen skull,
Då allt som tjänat för dagens strid
Förkastas och glömmes -- det haft sin tid.
Så kommer allt på sin rätta plats:
Demanten hamnar i ett palats.
På purpursammet han hvilar tryggt
Och strålar och småler åt tidens flygt.
På något slagfält en simpel sten
Finns vräkt i dammet bland murkna ben,
En sten, som ingen tog upp och behöll --
Men just för den stenen Goliath föll.
