| 51 |
Min älskade, jag tycker
Vi stå högst på ett berg
Och blicka kring ett landskap
I varm septemberfärg.
I eftermiddagsskimmer
Det hägrar för vår syn
Med skog som börjar skifta
Lik guld- och purpurskyn.
Ur daln, där nyss vi stodo,
I täflan klinga opp
Två glada barnaröster
Mot oss på kullens topp.
De små ha blifvit efter;
De dröjt att plocka bär
Och vackra granna blommor,
Där kullen uppåt bär.
| 52 |
Men deras röster följa
Ur fjärran friskt och klart,
Då vi beträda stigen,
Som för från toppen snart.
Min älskade, hur ljufligt
Att vandra hand i hand
I blid septemberdager
Ner uti ålderns land
Och höra huldt bakom oss
Vår egen ungdoms fröjd
I dessa båda stämmor
På väg mot lifvets höjd!
