Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenbock vid svarfstolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är ju de samma ögon blå,
Den samma hvitgula luggen
Och samma seniga armar också,
Som gett de förfärliga huggen,
Då luften af smatter och hurra var full,
Och rader af röda rockar
I rusande anlopp stångades kull
Af Smålands raggiga bockar.
Men i ett nu han förgäter allt –
Hur stormande hjärtat klappar
Inför en reslig och smärt gestalt
I rocken med mässingsknappar!
Mot pampen lutad, på gammal sed
Kung Karl sin hand honom räcker,
Och böjd öfver elghudshandsken ned
Med kyssar han handen betäcker.
Han känner, hur afund har skött sitt spel
Hos hjälten den fångne att svärta,
Hur lömskt de uttydt hvart mänskligt fel,
Förtalat hans redliga hjärta.
Ett enda ord är tillräckligt strax
Att väcka de flydda tider:
»Måns Bock, du gamle Måns Lurifax,
Så fick jag dig åter omsider!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
