Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En afton hos fru Lenngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om i den lund, som sången öfvergaf,
Ett eko väcks, – det är, när hjärtan brista:
Guitarrn är stum på Bellmans fattiggraf,
Den sprungna bågen läggs på Kellgrens kista
Då är det hon, som fängslar land och stad
Med några visor i ett tidningsblad.
Hon, hvilken få ha sett, än färre känt,
Hur med en rad hon klarar trumpna miner!
Idyllen, – värre är det ej bevändt, –
Har evigt plats, jämväl ibland ruiner,
Och, kära landsmän, – sen er blott omkring:
Hur mycket löjligt finns på jordens ring!
Hur hvarje ord i minnet fastna vill!
Den är som kardborrn, denna kvicka meter,
Och halfva Sverge kan den utantill,
Förrän man frågat, hvad författarn heter.
När Ryktet sist gör officielt besök,
»Är inte hemma», svaras från ett kök.
Hvad ställning har hon? – En assessor-frus,
För dem som sälja socker, té med mera, –
För några är hon damen, i hvars hus
Gustavianer komma och frondera, –
För den, som älskar Sverges ädla sång,
En diktens stjärna utan nedergång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
