Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nya Cendrillon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Porslin blef nu hela slottet på Rococos ord;
Af finaste sköra lera var stol och var bord,
Just enkom för lätta väsen af ömtåligt stoft,
För trippande röda klackar i solsken och puderdoft.
Porslinet var just ett ämne, som väl stod ihop
Med kindernas smink och muscher och leende grop;
De näpnaste små markiser af hjältelik min,
Små dygder i styfva kjortlar – porslin, porslin!
Så kunde de lefvat länge i lust och i fröjd,
Men människan, ack dess värre, kan aldrig bli nöjd.
En afundsjuk fé, på afstånd, af solsky och rök
Framgycklar ett gåtfullt något – så heter det: sök!
En morgon i daggiga gräset de funno en sko,
Blott vackrare, lättare, mindre än någon kan tro.
Den skon en sylf kunnat bära att dansa på tå,
Förutan att rubba en droppe, på ängarnes strå.
Herdinnor bredvid markiser i nyfiken ring
Betraktade ifrigt fyndet och vände det kring.
Behagsjukt sträckte de sköna de svarfvade vrister små
I silkesstrumpor med kilar – men ingen den skon fick på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
