Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nya Cendrillon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I salen de förde sin skyddsling, friserad och tvådd.
Bak sminket bleknade Fyllis och såg sig hjälplöst förrådd.
Från alla nyfikna blickar det föll med ens som ett fjäll
Och Rococo själf gick till mötes och hälsade: ma chère belle ...
Då dog på skämtarens läppar en kvickhet om Cendrillon,
Landstrykerskan, som ej hade så mycket som namn en gång.
Den bristen var redan botad af en poetisk abbé,
Som ägnat en fin épitre åt tjuserskan Liberté.
Men hon; som nyss varit namnlös, af alla nu nämnd,
För detta doftande smicker vek undan som skrämd.
Ur balsalen tidt och ofta försvann hon lätt som en hind,
På borgens ensliga tinnar hon satt med hand under kind.
Hon stirrade ut i nejden som fordom i härdens kol:
Det lif, som rördes därnere, hvad var väl dess mål?
Det stora, hon sett i drömmen, ej fanns det inne i saln.
Ett sorl, likt suset i skogen, steg upp utur daln.
Af sorlet det vardt en åska – då skalf bastiljen den grå.
De kommo från östan och västan, de kommo med mössan på,
Och alla ropte de namnet som, födt i en madrigal,
På stunden gått ut som lösen kring berg och kring dal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
