Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ginevra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon var ett barn utaf Amieri’s släkt.
Hvar manlig ättelägg var född att bära
I signorian brämad purpurdräkt
Och frukterna af trälars flit förtära,
Då döttrarna, i sina mödrars spår,
Med halfgömd blick bak långa ögonhår,
Till återhälsning knappt sin svanhals rörde
För ynglingar som ej till kasten hörde.
Okonstlad, god, af en naturens nyck
Ginevra ärfde bland familjedragen
Ej sinnets hårdhet, nackens stolta knyck,
Men endast hyn, gestalten och behagen.
Masaccio, flyktigt uppenbarad tolk
Af skönhetskänslan hos Firenzes folk,
Framför sin fresk på hennes ögon tänkte,
Tilldess att handen hopplöst penseln sänkte.
Ginevra, främling i sin egen värld,
Vid kavaljerers nobla svada kvaldes;
Hon kunde lyssna till en grekisk lärd
Och hemligt hon hos pärmeböcker dvaldes.
Hon ofta ensam på terrassen satt
Och lät sin tanke gå i sommarnatt
Med melodier, glidande på floden –
Men ej till indiskt tyg i krämarboden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
