Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ginevra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag lyder, men jag dör!» Förtryckt natur
I detta skri lagt all sin smärta inne,
Då hon vardt ledd, ett kransadt offerdjur,
Fram till en make efter släktens sinne.
Francesco Agolanti, dryg och bred,
En tjurhals ofvanför en gyllne ked,
Han skulle bryta denna bleka lilja,
Se’n far och mor först brutit hennes vilja.
Hon iskall satt vid präktigt bröllopsbord,
Af kyrkans grymma formler dit ledsagad.
Ej ens vid fauniskt skämt och druckna ord
Vardt rodnad upp till marmorkinden jagad.
Nu skedde uppbrott – med musik och ljus
Man förde bruden till Francescos hus –
Då hennes hvita sto om hörnet vände,
Ginevra mött två ögon som hon kände.
Re’n nästa dag gick ryktet vida kring
– Ty mången varmt tog del i hennes öden –
Att hon, som sågs i går vid altarring,
Låg häftigt sjuk – det hette snart för döden.
En man, som silfverskägg och hög barett
Till titeln »doktor» skaffat erkänd rätt,
Kom väl försedd med konstens alla vapen,
Men gaf sin dom: »här strandar vetenskapen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
