Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ginevra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En usling hade sett förliden kväll
Juvelen på Ginevras finger glimma
Och stod nu som en tjuf i fridlyst tjäll
Med handen famlande i lyktans strimma.
O skräck – då reste sig den döda opp!
Allt blodet stelnade i plundrarns kropp,
Liksom med försmak af Gehennas svafvel
Han flög på dörr – och lät den stå på gafvel.
Hon kände, ur sin långa domning väckt,
Hur lifvet liksom droppvis återvände,
Men ryste till för nattens kalla fläkt,
Som vinterliga Apenniner sände.
Från tröskeln sågs ett hörn, en månljus flik
Af dômens svart-och-hvita mosaik.
Nu stod hon utanför – men hu! så frusen,
Så hjälplös bland de höga, tysta husen.
Hvem var hon själf och huru kom hon hit
Och var det dröm alltsammans eller vaka?
Hon såg sin svepning släpa lång och hvit,
Medvetandet med fasa kom tillbaka.
Hon var Ginevra, af föräldrar såld
Med kropp och själ i den där mannens våld,
Af kyrkan räddningslöst i fjättrar slagen
Och af befriarn, döden själf, bedragen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
