Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ginevra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvart ville hon nu hän i vinternatt,
Af lefvande förnekad och af döda?
Ack, vinden var så kall och hon så matt.
På måfå släpande sig fram med möda.
»Antonio, då jag mötte sist din blick,
Igenom hjärtat som ett svärd det gick.
Du var den ende. Säg i dina sånger
Att kärleken mig dödat tvänne gånger!»
Och plötsligt drefs hon af ett blindt begär:
»Fram till Antonios hem jag måste hinna.
Mitt hufvud hvila må på tröskeln där,
Då man i morgon skall mig stelnad finna.»
Ett större under kärlek sällan gjort,
Hon sjönk ej ner förr’n vid sin älsklings port
Och ropade, i det hon sansen miste:
»Antonio, hjälp!» – se’n intet mer hon visste.
Men han känt ögonblickligen igen
En röst bekant och älskad framför alla.
»Går du till mig ur själfva grafven än,
Jag kommer genast, när du vill mig kalla!»
I sina armar han gestalten tog,
Ett hjärta, fastän svagt, i barmen slog.
Hur ifrigt bar han in den ljufva börda,
Som döden åter tvekade att skörda!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
