Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenhammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag minns, vi språkat poesi, metrik
Uti det rum, där heros-bysten tronar,
Då öfver Vallmarns skogomslutna vik
I dämpadt färgspel kvällens glans förtonar.
Jag minns, vi gingo ut
I solnedgången fram mot parkens slut.
På hvarje stig du kunde följa spåren
Af arbetsglädje sedan ungdomsåren.
Jag glömmer icke, hur du myste godt
Åt dessa vackra träd – hur du höll af dem.
De sakta rörde sig, som de förstått
Och tackat för de hälsningar du gaf dem:
»Nej, hvad du blifvit stor,
Du lilla planta här, alltse’n i fjor!
Och du där i skymundan, gamle frände,
Nu minns jag dig, fast jag ej strax dig kände!»
Men kväll blir natt – i huset allt är tyst
Och endast månen går den stilla runden
Och tittar in till Förste Konsulns byst
Ur djupa skuggor utanför i lunden.
Jag ville ännu stå
Och se i timmar mot det dunkla blå,
Där just en stjärna tindrar från det höga.
En stjärna? – nej, ett lyckligt barnaöga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
