Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till Nordenskiöld.
Svar på hans inträdestal i Svenska Akademien den 20 Dec. 1893.
Den man, du fram i minnets dager ställde, [1]
Ej ryktets tinnar nått i solskensglöd.
Hans upptäcktsfärder smärtans rike gällde,
Där lifvet närmast gränsar intill död,
Och hemmens stilla häfder ännu tala
Om läkarns konst att hjälpa och hugsvala.
Men när ibland, från plågans scener fri,
Han tarfvat själf en läkeört för stunden,
Förstulet sökte han den helga lunden,
Som hägnar underblomman poesi.
Hans smak, af inga feberfärger bländad,
Var luttrad i Homeros’ skönhetshaf,
Och sund också och klar och formfulländad
Den dikt han själf, blott allt för sparsamt, gaf.
Vårt samfund ej den hädansvunne glömmer,
Fast blyg, som skalden var, hans bild sig gömmer
I glansen kring hans forna plats i dag,
Då du nu träder in i detta lag.
Här, i den krets som Gustaf velat samla
Vid minnets svenska helgedom på vakt,
Det nya godt kan trifvas hos det gamla,
Ty ingen skola äger ensam makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
