| 117 |
Borgå, du gamla, på minnen rik!
Dikten har älskat din stilla vik.
Här hade svanen sitt varma bo,
Här har du fredat hans sista ro.
Fjärran i prunkande södern jag såg
Borgar af marmor stiga ur våg --
Borgå, du lilla, vid frostig strand,
Är dock en kungsstad i sångens land!
Sjunken till intet, gyllne gemak!
Lyft dig för tanken, du låga tak!
Nordens blickar i mulnande tid
Söka en borg för att trygga sig vid.
Vördade graf här i Finlands jord,
Tala bevekande allvars-ord!
Tufva, som troheten blomsterstrött,
Lär oss att älska det land som oss födt!
