| 256 |
Välkommen, vår Konung! I spåren
Du följes af grönskan och våren,
Då ilande tåget dig bär.
De glittrande böljorna sjunga,
Hvart nysprunget blad har en tunga:
Välkommen! -- Är hemmet ej fagrast,
Och hjärtat, hvar värms det som här?
Nyss molnen sig mörknande lade
Kring landet, då ilbuden sade
De korta, bekymrade ord.
Hur tveksamt hvar stafvelse tyddes!
Liksom vid ditt sjukrum vi lyddes,
Tills bättringens budskap omsider
Spred ljusning och glädje till Nord.
Nu kommer du åter från stränder,
Där fordom af vänaste händer
Din vårliga lycka du fått.
Densamma, hur sent eller tida,
Hon stod där igen vid din sida
Och stred för sin make så troget
Som brinnande böner förmått.
| 257 |
Välkommen! Hur innerligt ljuder
Den hälsning, som folket dig bjuder,
De skaror, som kanta din stig!
Hör blott! Det är känslan, som talar,
Den enkla, från höjder och dalar:
»Så ha vi dig, folkkäre, åter --
Guds godhet bevarade dig!»
Af oron för dig hur vi lärde
Att mäta ditt kungliga värde,
Och kärleken fullt sig förstod!
Vi kände, hur kronan du pryder,
Och allt hvad din sträfvan betyder,
Din tåliga, vinnande möda
För folken, de två af ett blod.
Välkommen tillbaka att främja
Hos alla förbrödrande sämja
Och fylla de tusende kraf!
Välsignelser rörda dig följa:
Välkommen till skog och till bölja!
Drick hälsa af sommarn häruppe
Och kraft af ditt älskade haf!
