| 210 |
vid aftäckningen af Linnæi minnesstod.
Träd fram i ljus, du höge tolk
Utaf naturens bok,
Träd fram inför ett tacksamt folk
Ur täckets sänkta dok!
På en gång allvarsam och blid
Vår stolthet än du är.
Ej blod och tårar låda vid
Den hårda bronsen här.
Sålänge vårens andedräkt
Med grönska marken sår,
Ditt namn, med blomstren återväckt,
Till jordens gränser går.
Där palmen breder kronans loft
Man minns det namnet nog,
Men kärast dock bland furudoft
Det göms i nordanskog.
| 211 |
Till stenig grund, i fattigdom,
Din starka rot du band
Och gaf din äras bästa blom
Åt samma karga land.
Det landet som du älskat mest
Nu hälsar dina drag
Och firar din och vårens fest
Med gröna skott i dag.
