| 243 |
Du sjömansgosse vid hemmets strand,
Som ser i din tub utåt vågen.
Hvad väntar du skönja, där mörkblå rand
Försmälter med himlabågen?
Hvem är du själf? O jag vet det allt:
Vår svenska längtan, som fått gestalt.
Hvad väntar du skåda? En härlig rad
Af kölar med åskor i famnen.
I minnesboken ett sparadt blad
Vill bära de kommande namnen.
Se -- en i sänder de dyka opp,
Och tretungsflaggan är högst i topp.
När fylls deras tal? När susa de fram
Som nyborna, rörliga öar
Med raska gossar af hjältestam
Igenom fräsande sjöar?
De sträcka ut som en pansar-arm
Till skydd för hjärtat i Sverges barm.
| 244 |
Till verket alla -- och friska tag!
Hvad är det vi vänta och bida?
Hvarenda skärf är ett hammarslag,
Där Sverges rustning vi smida.
Skrif nya namn på ett börjadt blad!
Väx upp ur vågen, du stolta rad!
