| 246 |
Under hvita liljor
Ville vi dig gömma,
Medan tyst vid båren
Hjärtekällor strömma.
Endast eolsharpor
Spelande bland gräsen
Kunde måla känslans
Skiftning i ditt väsen,
Det eteriskt fina,
Ljufliga och ömma
Hos det stoft, vi ville
Under liljor gömma.
Redan här på jorden
Goda andars like,
Sväfva till ditt urhem,
Ljusets rena rike!
| 247 |
Där din förutgångna
Famna skall sin moder,
Medan här vid båren
Strömma hjärtefloder.
Ingen lång förvandling
Må ditt stoft förtära:
En förklarad skapnad
Skola flammor bära.
Stig till ljusets urhem
Ofvan solars vimmel,
Stig som offerröken
Till de godas himmel!
Säg till barn och make:
Ej den korta smärtan,
Ej min andes hemflykt
Skiljer våra hjärtan --
Lifvets herre sluter
Åter brustna kedjan.
Älskade, förbiden
Under stum tillbedjan.
