| 151 |
Nu ljuflig Junidag
Med dröjande behag
För några korta timmar afsked tager
Och Mälarns fagra stad
Står i ett ljusens bad
Med gyllne stänk i solnedgångens dager,
I rosenfärgadt flor
Höjs glimmande och stor
Ur huskonturer Katarinas kupa,
Af master och af rår
En skog i skugga står
Inunder strand, dit södra bergen stupa.
De höga fönstrens rad
I lejongul fasad
Utåt Norrbro från kungaborgen glindrar,
Då tända lyktors sken
I strömparterren re’n
Emellan trädens gröna massor tindrar.
| 152 |
Ur hvirfveln under bron
En dämpad, sällsam ton
I farten följer med den snabba strömmen.
Musik i fjärran hörd,
På lena fläktar förd,
Försmälter i den ljusa sommardrömmen.
Kring lummig Kungsträdgård
Med fullare ackord
Orkestern genom mänskovimlet brusar.
I skymningen förblir
En punkt af silfverskir,
Där midt i dunkel park fontänen frusar.
Från fuktig mull och grus
En doft liksom ett rus
Känns eggande i ljumma luften simma;
I denna mänskoflod
Finns farligt ungdomsblod
Och ögon spela och cigarrer glimma.
Men himlens djupblå fält
Är likt ett florstunt tält,
Där morgonrodna’n jämt på dörren gläntar.
Bak fjärran Djurgårdsberg,
Med ständigt högre färg,
Står nästa dag otålig re’n och väntar.
