| 270 |
vid öppnandet af Utställningen i Stockholm, den 15 Maj 1897.
Vid Djurgårdens döljande hänge
Vi väntat och gläntat så länge!
Vi sågo det skimra
Bak ekarnas topp,
Vi hörde det timra
Kring Brunnsvikens lopp.
I vårnattens timmar de korta
Hvad hamrande oro därborta!
Nu ljusnar det -- sol rinner opp.
Vak upp, du Stockholm, i strålande bad,
Fanfarer och fröjd öfverallt!
Din stad under natten har födt en stad,
En vårdröm har tagit gestalt.
Se -- snöhvita murar och guldkupol
Vid sjungande bölja, i grönt och sol!
Nu sjunka skymmande skjul.
Kom ut, kom ut på hastande fot
Och jubla som barnen jubla emot
Den öppnade dörren om jul!
| 271 |
I Nordens folk, er vänta dessa salar;
För er är porten hög och dörren bred.
Så kännen här det sinnelag, som talar
Om arbetsära, enighet och fred!
Då våra flaggor nu i glad förening
Härofvan blanda sina färgers sus,
Förnimmen Sveas hela hjärtemening:
Välkommen, nabo -- det är ock ditt hus!
Till sina hallar
Hör, arbetet kallar:
På under det bjuder
I stålblank prakt.
Hör, ångan som hvisslar --
Det kokar och sjuder!
Maskinen gnisslar
I dånande takt.
Se, hur kraften brutit
Genväg till sitt mål,
Nya redskap gjutit
Af ett smidigt stål!
Hur hon sinnrikt danat
Allt för lifvets kraf!
Hur hon genomspanat
Allt som jorden gaf!
| 272 |
Till sina hallar
Se, konsten er kallar:
Välkomna att värmas
Af färgers sken,
Af lif som härmas,
Af dagrar som randas,
Af form som andas
I brons och i sten!
Konstens verk de höga
Tala utan tolk
Till hvart själfullt öga
Hos hvartenda folk.
Mellan Nord och Söder
Om vi gränser ställt,
Alla äro bröder
Inom konstens fält.
Hur den unga tidens skapar-ifver
In på nya banor slår,
Minnets bro dock ingen sönderrifver
Mellan gammal tid och vår.
Ha vi makt att trolla fram på stunden
Syner af fantastisk prakt,
Underlaget är den gråa grunden,
Den som våra fäder lagt.
| 273 |
Hägring i sagoljus,
Tider som farit,
Fäste och gafvelhus,
Stockholm som varit!
Famnadt af ekars krans,
Skimra i minnets glans,
Dröj, en romantisk dröm!
Spegla i stilla ström
Tinnar och torn och torg,
Vasarnes borg!
Ja, välkomna I alle till arbetets fest,
Till de vinkande murar, där minnet är gäst
Och där skönheten bor!
Medan vimplarne blanda sin färgsymfoni,
Sjunger våren att tvekan och köld är förbi
Och försmälter, en enda och stor melodi,
I vår kor!
