Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goethe, Visor och Dikter - Lilis park
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se’n ligger jag vid konstgjorda kaskader,
Skär tänder, vältrar mig till hälften död.
Men ack, i parken till min nöd
Här lyssna blott porslins-dryader.
Med ens – ha, hvilken ton!
Af salighet sig alla fibrer röra.
I sin boské därborta sjunger hon,
Den ljufva stämman åter får jag höra.
Af vällukt står den ljumma luften full.
Ack, då hon sjunger, är det för min skull?
Rabatterna jag skyr ej att förstöra,
Jag trampar ner allting som står emot,
Och – djuret ligger framför hennes fot.
Hon ser på honom: »just en best, men kollrig!
Att vara björn för mild,
Att vara pudel för vild,
Så klumpig, lurfvig, knollrig!»
Hon stryker hans rygg med den lilla foten –
Han tror sig vara i paradis,
Det känns i innersta hjärteroten;
Hon småler lugn på vanligt vis.
Jag kysser skon, jag slickar dess såla
Så höfviskt som en björn förmår,
Och hon i bästa fall vill tåla
Att sakta upp till hennes knä jag når.
Det roar henne mig i örat rycka
Och så en riktigt duktig dask jag får –
Jag brummar, fylld af öfversvinnlig lycka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
